Bergskaktus

Oreocereus

Bergkaktussläktet[3] (Oreocereus) är ett suckulent växtsläkte inom familjen kaktusar. Till detta släkte räknas sju arter hemmahörande i Bolivia, Peru, norra Chile och norra Argentina. Arter inom bergkaktussläktet bildar busklika plantor som förgrenar sig sparsamt från basen, 2-3 meter och bildar endast sällan trädlika exemplar. Stammarna är vanligen upprätta eller överhägande, sällan krypande. Ribborna har inskärningar mellan areolerna, eller är knöliga. Areolerna bär oftast långa hår och kraftiga taggar. Blommorna pollineras av kolibrier och kommer fram nära toppen på mogna plantor, de är rör- eller trattlika och öppna på dagen. Blompipen är hårig. Frukten kan vara torr, ihålig eller köttig, den öppnar sig vid basen. Cereus kommer från grekiskan och betyder vaxljus. Dessa kaktusar liknar vaxljus.

Arter inom bergkaktussläktet trivs inte på fönsterbrädan. En möjlighet att odla dessa kaktusar är i ett växthus där det går att upprätthålla en temperatur just över 0°C nattetid, men åtminstone 10-12°C dagtid under vintern. Sommaren kan bergkaktusar tillbringa utomhus. Starkt solsken och stora skillnader i temperatur mellan dag och natt är det optimala vädret för dessa håriga växter. Förutsatt att de inte får för mycket regn, då dessa aldrig vill bli genomblöta.

Cactoideae

Rhipsalis micrantha

Cactoideae är en underfamilj till kaktusar och innehåller ett antal tribus som ytterligare delar in dessa arter i grupper. I denna underfamilj finns arter med mycket varierande härstamning. Deras växtsätt varierar från epifytiska, trädliknande till klättrande. Det som alla har gemensamt är att de nästan inte har segment i utväxter, är klotformade eller rörlika och att de inte har glochider. Dess utbredning sträcker sig till nästan hela västra halvklotet, sånär som på en art; Korallkaktus R. baccifera som även växer i Afrika, Madagaskar och Sri Lanka.

Stjärnkaktusar har ett tvådelat utbredningsområde med en grupp arter i södra halvan av Florida, Västindiska öarna och nordöstra Brasilien, medan de andra arter förekommer Gran Chaco-området i Sydamerika, samt Cordillera Occidental i Bolivia. De växer antingen i form av täta snår eller utspridda bland större träd, ibland under nästan djungellika förhållanden.

Stjärnkaktusplantor är mycket lättodlade och vill ha en jord med mycket humus, två delar humus till en del sand är en bra blandning. De vill ha mycket vatten från vår till höst, då det är varmt. På vintern är det tillrådligt att hålla en minimitemperatur på 8°C. Till vissa västindiska arter och de från Florida klarar däremot en minimitemperatur på 10°C bäst. Dessa plantor kan behöva vattnas någon gång under vintern för att undvika att de skrumpnar onödigt mycket.

Cactoideae

Rhipsalis micrantha

Cactoideae är en underfamilj till kaktusar och innehåller ett antal tribus som ytterligare delar in dessa arter i grupper. I denna underfamilj finns arter med mycket varierande härstamning. Deras växtsätt varierar från epifytiska, trädliknande till klättrande. Det som alla har gemensamt är att de nästan inte har segment i utväxter, är klotformade eller rörlika och att de inte har glochider. Dess utbredning sträcker sig till nästan hela västra halvklotet, sånär som på en art; Korallkaktus R. baccifera som även växer i Afrika, Madagaskar och Sri Lanka.

Stjärnkaktusar har ett tvådelat utbredningsområde med en grupp arter i södra halvan av Florida, Västindiska öarna och nordöstra Brasilien, medan de andra arter förekommer Gran Chaco-området i Sydamerika, samt Cordillera Occidental i Bolivia. De växer antingen i form av täta snår eller utspridda bland större träd, ibland under nästan djungellika förhållanden.

Stjärnkaktusplantor är mycket lättodlade och vill ha en jord med mycket humus, två delar humus till en del sand är en bra blandning. De vill ha mycket vatten från vår till höst, då det är varmt. På vintern är det tillrådligt att hålla en minimitemperatur på 8°C. Till vissa västindiska arter och de från Florida klarar däremot en minimitemperatur på 10°C bäst. Dessa plantor kan behöva vattnas någon gång under vintern för att undvika att de skrumpnar onödigt mycket.